Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock skakar på hufvudet och säger: »Jo, jo, han har visst
råd till sådana extra utgifter!» Jag gick till fru Karlmark
och sade, att frun var nöjd med vilkoren. För min
patronessa sade jag detsamma om dem. Josefina arbetade flitigt,
och frun hade den tillfredsställelsen att få de nya gardinerna
till den stora högtiden.
Jag sparade i hop det bristande, och jag vet mig nästan
aldrig ha varit så lycklig som då jag gick till fru Karlmark
och på fruns vägnar uppgjorde liqviden. Josefinas bleka
kinder fingo en farg så skär som den ljusaste skiftningen på
balsaminerna. Jag tyckte hon var rigtigt vacker, när hon
räckte den lilla penningsumman åt sin mor.
Sedan dess fortfar jag att titta dit in allt emellanåt, när
jag har mina vägar dit åt. Vanligen tar jag då min plats vid
kakelugnen, så att jag ömsom ser på mina gamla vänner i
jernrustnmgarne, ömsom på Josefina, som jag kan betrakta
från sidan. Det är skada, att hon skall vara så blek och
mager! Hon arbetar visst äfven om nättema, den stackars
flickan. Men jag förmår ej mer än att beklaga deras tunga
öde och stundom lifva upp dem, antingen genom berättelser
om mina äfventyr hemma i skärgården eller beskrifningen
på vår lilla trefliga stuga, der likvisst allt vänder sig omkring
dess grundpelare: mor och gamle löjtnanten.
Till slut vill jag nämna, att mors bekymmer i afseende på
jungfru Stina, numera åtminstone, har alls ingen grund. Jag
går sällan åt köket, ty jag vill icke vidare ha att skaffa med
henne. Det var en listig, oblyg menniska, som jag snart nog
kom under fund med hvad hon gick för. Också visar hon
mig nu allt slags ovilja i stället för den foma vänligheten.
Men jag låtsar ej se det. Hellre sträfvar jag med Lars, som
gör mig alla möjliga spratt, än jag uppoffrar en enda minut
att lyssna på hennes sqvallersjuka tunga. Jag vet icke om
herrn också blifvit förtretad på henne, men säkert är, att han
icke tordes säga kas till katten, då frun vid middagsbordet
i förgår yttrade: »Jag har i dag -gifvit hushållerskan sin
orlofssedel — den menniskan är just odräglig». Orsaken här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
