Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växt ett tvinsjukt och ofördelaktigt utseende. Men detta
gör ingenting — man ser icke på det eller kommer
åtminstone icke i håg det, när man betraktar hennes vänliga och
milda ögon: de ha den vackraste blå färg och ett så
obe-skrifligt godt uttryck, att jag aldrig begriper huru någon
(det jag likväl ofta hört) kan ha hjerta att pruta med den
stackars flickan på hennes arbeten.
Jag blef bekant med dem genom min patronessa, som
skickat mig dit att efterfråga priset å brodering på ett par
stycken gardintyg. Frun har nemligen den vanan att spara
sitt tjenstfolk, om hon kan få bud på annat sätt, »ty»,
säger hon, »de stjäla ifrån mig dubbelt så mycken tid som
behöfdes för deras ärende». Denna gång mottog jag det
med verkligt nöje, ty efter mor berättat mig så mycket om
Karlmarkens, kände jag just en glädje att få se dem.
Dessutom bodde de i det lilla gula huset, der mina älskade
föräldrar bott.
Jag gick dit och knackade på dörren till det rum, der
jag sjelf sprungit och lekt, då jag ännu var en liten en i
kolt. Ett sakta: »stig in!» bjöd mig att öppna. Det är en
underlig känsla att komma in bland främmande, der man
en gång varit hemma. Jag tyckte i en hast, att allt stod
klart för mig från den tiden, då jag satt med abc-boken i
handen på pallen borta vid jem-kakelugnen med sina stora
hästar och ryttare. Dessa stodo rigtigt qvar ännu på sin
gamla plats, och jag kunde knappt taga ögonen ifrån dem,
ty det blef mig allt klarare hur ofta, när jag ville ta på dem,
jag brände blåsor på fingrame och huru mor då sade: »Gå
ifrån kakelugnen, rustibus, annars får du ris till på köpet!»
Slutligen erinrade jag mig dock, att jag hade ett annat
ärende, än att betrakta mina gamla bekantskaper. Jag vände
mig om, och der stodo den gamla frun och hennes dotter och
betraktade mig med lika mycken uppmärksamhet som jag
mina kära ryttare. »Mina föräldrar ha bott här!» sade jag,
emedan jag tyckte jag icke kunde ge dem någon enklare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
