Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sköter sin tjenst under dagarne och spelar sin vira om
aftonen. Hemma i huset är han icke öfver höfvan språk*
sam, men allt går lugnt och jemnt, och han har både
kärlek och respekt af dem, som lyda under honom. Mot frun
är han visst god, men icke får hon allt hvad hon vill
ändå, fastän det alltid ser ut som om hon styrde ensam.
Gamle tullskrifvaren Brostedt är en af dessa egna
men-niskor, hvilka jag tror kunde berga sig hela lifvet igenom
utan att tala ett ord: han älskar mest att uttrycka sig med
korta nickningar. I många herrans år har han varit
tull-skrifvare och åstundar visst icke att bli något annat.
Patron har sagt, att under den tid han varit hos honom, har
patron ännu aldrig hört honom yttra minsta önskan att
förändra sin belägenhet, hvarföre det ock är troligt, att han
blir qvar vid tullkammaren till sin död, utan att någonsin
göra sin långa och trägna tjenst gällande. Somliga
menni-skor kunna vara nöjda med litet. För min del ville jag ej
lefva en dag här, om jag icke tänkte: Genom tålamod och
ihärdighet banar du dig väg till något slags tjenst och med
detsamma till oberoende, hvilket är lifvets bästa lycka.»
Mot mig är gubben Brostedt alltid vänlig. Då vi sitta
ensamma på tullkammaren, nickar han ibland tre till fyra
gånger i stöten; och när jag för ett par dagar sedan berät-.
tade honom min händelse med frun, gjorde han ett stort
undantag från sin vanliga tystnad, ty i stället att nicka eller
begagna de kortaste ord, omtalade han, att hon i början
äfven gjort små försök att lägga beslag på hans lediga tid,
men att det genast misslyckades. Derefter sade han, att jag
borde akta mig att bli för mycket beroende af hennes
godtycke, ty det fölle sig kanske sedan svårt att komma ur
ledbandet. Emellertid hade frun äfven många förtjenster, och
som hon på sätt och vis menade väl med sin predikan, borde
jag gömma och lägga på hjertat den del deraf, som jag sjelf
fann egde grund.
Gubben Brostedts ord, just emedan han så ogerna
slösar med dem, hade ett starkt inflytande på mig; och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
