Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon, år efter år, allt bättre lärde sig uttrycka sina tankar
och känslor. Dessa blad voro liksom stycken ur hennes egen
själ: det var på dem hon sökte redogöra för sig sjelf det
egna och smärtfulla i medvetandet att vara alldeles ensam.
Kanhända skall det ega något värde att kasta en blick
på dessa enkla betraktelser af en qvinna, hvilken i hela vida
verlden ej egde någon, åt hvilken hon kunde meddela det,
som lefde och bodde inom henne. Den tidiga bildning, hon
erhållit, hade, oaktadt de smärtsamma öden hon genomgått,
mognat genom förståndets ljus. Men Erika hade ej blott
förstånd, hon hade äfven känsla, hon hade medvetande af
sin utstötta belägenhet. Och det var dessa känslor, detta
medvetande, som ville hafva luft.
På ett blad hade Erika, i någon ensam stund, utstuckit
med en knappnål ordet Längtan och derunder skrifVit:
»Så långt tillbaka jag kan minnas, har en stor tomhet
bott i min själ — det är längtan. Jag har längtat, jag
längtar och skall beständigt längta efter det mål, jag aldrig
hinner: en moders famn. H vårföre stöttes jag ut i verlden,
att kämpa der utan hopp att få återvända till hemmet?
Jag har ej egt något hem: ingen moder har vyssat mig på
sitt knä, ingen fader välsignat mig. Ensam har jag gått
genom lifvet, ensam har jag sökt ljusets väg, ensam går
jag också bort. Ingen känner, ingen bryr sig om hvad den
moderlösa, den af hela verlden utstötta lidit: hennes trängtan
är blott hmnes. Ofta förekommer jag mig sjelf som en
döfstum menniska, i hvars bröst bor någonting rikt och djupt,
men hvilket hon saknar förmåga att meddela åt andra. Jag
kan också känna underbart ljuft, ja så skönt, att tårarna ofta
komma mig i ögonen, men jag kan ej sammanbinda mina
känslor: de ljuda liksom en klocka, då man på afstånd hör
den ringa stilla och högtidligt. Det är längtan, längtan till
hemmet, som jag icke fick känna här nere — men jag
återfinner det der uppe.»
På ett annat blad hade hon ristat ordet Förhållanden
och nedskrifvit sina betraktelser deröfver:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
