Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket ben han skall stå; och i stället för att som jag
uppmana honom att vara undfallande, villig och ödmjuk, blir
det troligt, att han, med brors lärdomar på fickan, kör emot
öfverallt och stoltserar på egen klokhet, till dess han för sent
ångrar att ej ha kommit ihåg det gamla ordspråket: ’Ingen
blir god herre, som icke först varit dräng’.»
»Fru syster tar också allt efter bokstafvenl Jag är viss,
att gossen bättre fattat meningen af mina råd. Hvem kan
högre än jag önska honom lycka och Guds välsignelse till
sitt förehafvande, och skulle jag på samma gång vilja inplanta
frön till onda frukter? Nej, kära fru syster! Nu, liksom
mången gång förut, kunna vi i ordens vändningar skilja oss
från hvarandra, men i grunden vilja vi dock ett och
detsamma: gossens bästa, hans förkofran i dygd och visdom.
Låt oss derföre icke tvista sista aftonen han är hemma!
Hans framtida uppförande kommer nog att visa, det han
gömt både fru systers och mina lärdomar.»
»Ja, så är det», inföll Arve med rörd och hjertlig ton,
»jag bär dem på hvardera sidan om hjertat, liksom jag på
hvardera sidan af plånboken förvarat begge spar-kassorna,
min goda mors och min käre farbrors . .. Men låt oss nu
icke vara ängsliga», tilläde han med gladare mod, »det går
nog bra! Jag vill ärligt skrifva om allt, som möter mig,
och mor skall se, att vår Herre styr till det bästa. Hade
jag bara än en gång fått se min vackra ros — hon följer
mig öfver allt, hvar jag går och står.»
»Du kommer just bort i behaglig tid!» sade fru Katrina
och kastade en blick på löjtnanten. »Jag vet ej hvad jag
har för en afsky för de der Haraldssons, men jag kan alls
icke lida dem. Hade ej det packet — gud förlåte mig, jag
skulle icke så illa säga — varit, så lefde kanske salig
Arnman ännu. Det var för det tilltänkta beslaget på...»
Gumman Ammans slutmening bortdog under bemödandet att
qväfva en frambrytande tår. Hon ville ej bedröfva sin käre
Arve... Derföre bröt hon af och gick som vanligt, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
