Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjette kapitlet.
Hvi stulle jag ej möta lugn min pläga,
Hon är en engel, sänd ifrån min Gud.
Hvi skalle jag den gode fadern fråga,
Hvarför han valde henne till sitt bud?
Vitalis.
Åter stod fru Katrina Arnman vid de blommande
balsaminerna och blickade öfver deras rika kronor utåt stranden.
Dagen var så lugn och klar som hösten i sitt allra bästa
lynne förmår skänka den; men fru Katrinas sinne var tungt
och vemodigt, ty det var tredje dagen efter hennes mans
af-resa — och ännu hördes han icke af.
Löjtnant Per hade gått ut för att hos de nyligen från
en långresa hemkomna fiskrarne efterfråga om de ej varsnat
tulljakten, hvilken efter all förmodan kryssat åt samma håll
Jivarifrån de kommit; men till fru Ammans stora förtrytelse
dröjde gubben Askenberg alltför länge, och hon var just på
väg att sjelf begifva sig åstad för att erhålla underrättelse
om saken, då Arve kom inrusande med en häftighet och en
bestörtning, hvilken tydligen målade den starkaste oro, den
förskräckligaste ångest.
»Hvad står på, gosse, är jakten kommen . .. kanske far
är sjuk?»
»Jakten är icke kommen, mor!» svarade Arve, och ett
par stora tårar rullade långsamt utför de friskå, fylliga
kinderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
