- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
27

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nå, hvad vill ni mig nu, Birger?» var hennes lugna

fråga.

»Hvad jag vill, det får ni kanske tids nog veta. Var
ej så sträng... låt mig se mig omkring! Jag har icke varit
här på länge, mycket länge: jag vågade icke och ville ej
heller störa er, så gema jag än önskade vara der mansell
Erika är.»

Han gick fram till bordet, der lampan brann. En upp*
slagen psalmbok låg bredvid Erikas arbete. Birger böjde
sig ned och läste den vers, hvarvid hon lagt märke. Först
tycktes det som han endast begagnade denna förevändning
att hemta mod till det han ville säga, men efter några
minuter upprepade han orden högt och med en känsla, som
Erika trodde vara honom främmande:

»Herren mig försäkran gifver
Om sin godhet, endast jag
Intill döden trofast blifver,

Aktar på hans välbehag,

Gör mitt kall med fröja och flit
Och till honom har min lit,

Viss att han mig ej förgäter,

Nöjd med hvad han mig tillmäter.»

»Jag ville önska, mansell Erika, att jag kunde läsa den
här versen med samma andakt och uppbyggelse som ni!»

»Hvarför skulle ni icke kunna det, Birger? Om ni
oftare hörde det heliga ordet, blefve ni förtrogen dermed. Ni
skulle finna kraft till det goda och stöd mot frestelsen. Det
vore välgörande för både hjerta och sinne.»

»Mitt hjerta och mitt sinne äro begge onda, mamsell
Erika! Genom mig sjelf, genom mig ensam förmår jag icke
att göra dem bättre.»

»Det är sant, Birger, och att ni erkänner det är redan
vackert och kristligt; men bönen, bönen förmår mycket...»

»Nej, icke mina böner, mamsell Erika!» afbröt Birger
i häftig rörelse. »Kanske kunde jag ännu bli en annan
men-niska, en förbättrad menniska, om — men det är väl omöj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free