Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredje kapitlet
Mig har din blick, din l&ga skrämt.
Fru Nordenflycht.
Mitt bröst di g ej förbanna ämnar.
Hen räds — o, räds en dag
Att dig mitt eget hjerta hamnar.
J. A. Sienhammar.
Erikas själ var stark, hennes kropp likaså; derföre
kunde hon verkställa hvad hon ansåg, att hennes pligt både
mot sig sjelf och fru N— bjöd henne. Men hvar öppnade
sig väl genast en fristad för den, som på ett så oförmodadt
och "tvetydigt sätt lemnat det hus, der hon vistats under
åratal? En känsla af blyg fruktan förbjöd Erika att söka
detta skydd hos någon af de få bekanta, hon hade i staden.
Det föll henne snarare in, att hon kunde få någon plats i
skärgården; och utan att göra långa öfverläggningar, tog hon
schal och hatt och begaf sig nedåt hamnen, för att se efter
några segelfärdiga båtar. Vid ankomsten dit såg hon ett
fruntimmer, hvars klädedrägt, ehuru både fin och snygg,
likväl af snitten röjde sig tillhöra det förmögnare
skärgårdsfolkets klädsel. Qvinnan gick af och an, liksom hon väntat
på någon; och efter en stunds förlopp ankom också en karl,
bärande hvarjehanda saker. Så snart han var framme, gick
qvinnan förut till en af de bättre båtarne. Det var tydligt
af hennes säkra rörelser, att hon der stufvade in egna
förnödenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
