Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Postinspektorens och hans frus ankomst. Bröllop. Afresa. Återseende. En angenäm nyhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta gick för långt. Stolen br&nde under den plågade
postinspektoren, ocb ban ryckte den fram och tillbaka. ”Fan
besitta en s&dan galenskap!’’ mumlade han emellan tänderna.
”Är detta karlväsende ? Jag önskade jag aldrig kommit hit,
ty det Till mer &n mensklig kraft att styra sin tunga.”
”Kära du,” sade ryttmEstaren nu i en låtsad ton af l&tt
missnöje, ”det är icke behagligt för mig att göru den långa
kroken till Sorrbypark; men om du omöjligen kan fördraga
dem, så..
\ .. så torde du finna dig deri som en förståndig äkta
man!” svarade unga-frun småleende.
”Alldeles, min engell Du vet att din vilja år min lag.,f
”Så måtte Gud innerligen förb— förbjuda att en sådan
lag skulle gälla för alla äkta män!’’ utbrast postinspektoren,
bortsköt tallriken och sprang upp ifrån bordet, alldeles ur
stånd att längre styra sig. ’’Hvad i Herrans namn tänker bror
på? Är detta ord till en hustru, hva ba! Store Gud, att
jag skall upplefva sådana galenskaper att nödgas höra en man
säga till sin hustru att hennes vilja är hans lag! Åh, fy fan,
det var en vacker lag! Ack, du vanartiga barn! Har du
lärt sådant språk i dina ärliga< föräldrars hus? Se på din
gamla mor! Hon darrar af smärta och förundran öfver ditt
vanvett och rodnar å dina vägnar så att hon icke kan se upp.
Tro mig, om jag ej inför Guds altare öfverlemnat mina
rättigheter till dig på en annan, så skulle du få dyrt plikta för
din djerfhet.1’ Han sammanknöt våldsamt hotande sin
kraftfulla hand och gick med stora steg fram och tillbaka på
golfvet, under det han med en 6ervet torkade svettdropparne
från den rynkade pannan.
’’För allt i verlden, min bäste svärfar, tag icke saken så
häftigt !” började ryttmästaren urskuldande. ”Det var ju en
obetydlighet. Och dessutom, besinna Augustas tillstånd!”
”Äh, tillstånd hit och tillstånd dit! Min gumma har väl
också varit i tillstånd, tänker jag, men jag skulle ej hafva
lådt henne att derföre vända upp och ned på naturens
ord-ning/
”Men,” invände Sterner, den barbariets tid är
längesedan förbi, då mannen bemötte qvinnan med denmi sårande
råhet. Gud vare lof, vi hafva län oss inse hennes värde och
upplyft henne till den plats, hon bör innehafva såväl i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
