Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Vistelsen på Brunkenäs. Grannar ooh vänner. Konstantins nederlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Idel blygsamhet, min Augusta... Men se här dessa nya
vänner."
Man hade stannat framför stora trappan, på hvilken
prostinnan, kyrkoherden sjelf, fröknarne Stålkrona och kornett
Axel med en störtsjö af välkomstord helsade de ankomna ocb
införde det unga paret genom den rymliga ljusa salen in i ett
stort med slösande prakt möbleradt förmak, der det mest
fulländade kaffebord, som nägonsin fägnat en resandes längtande
öga, utbredde alla sina herrligheter och förtroligt iubjöd till
njutning af dess öfverflöd.
Sedan alla händer beställsamt afhjelpt den unga frun
res-drägten, fördes hon af kyrkoherden Svallenius upp till det
festligt smyckade högsätet, och fru prostinnan höll på stående
fot ett tal, med hvars utelemnande jag säkert förvärfvar mig
läsarens tacksamhet. Det är likväl min pligt att nämna det
beståndsdelarne deraf hufvudsakligen utgjorde ett vackert
lof-tal öfver hennes egna bemödanden att, efter bästa förmåga,
hafva beställt om huset till värdinnans ankomst. Derpå
följde en högtidlig lyckönskan, hvars slutord skulle hviskas, men
likväl uttalades nog högt att höras af alla: ’*Det är just icke
svårt att hoppas på lycka, då man redan är i besittning af
den förnämsta — jag menar, då man är förenad med en så
förbålt älskvärd och förståndig man som ryttmästaren.”
Augusta tackade fru Svallenius med en hjertlig
handtryckning och ett vältaligt småleende för denna öfvertygelse. Och
då prostinnan nu på Sterners anmaning satte sig att slå i
kaffet, tog^denne tillfället i akt och förde Wilhelmina till sin
fru, sägande: "Jag skattar mig oändligen lycklig, min
Augusta, att här få öfverlemna dig det bästa, jag har att bjuda, en
vän af ditt eget kön, värd ett rum i ditt hjerta. Wilhelmina
Stålkrona blir dig en trogen vän och öm syster — hon har
långt för detta lofvat mig det.v
Med djup rörelse tryckte Augusta sin ädla medtäflarinna
till sitt bjerta. Men hvad denna kände, då hon lutade sitt
hufvud mot den qvinnas bröst, som var Sterners maka, det
våga vi icke omnämna.
“Mitt herrskap," ropade lyckligtvis prostinnan och vände
sig åt alla håll, ”kaffet kallnar! Vi få nog tid att prata
sedan. Söta fru Sterner lilla, börja nu — det tillkommer den
unga nåden i dag. . . Nej, för allt i verlden, intet krus
Se så, äro ej kringlorna läckra? Och pepparkakorna hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
