Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 21. Förklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21.
Förklaringen.
Frågar du hvad jag begär
jif de många åren,
Som jag följer med besvär
Sanningen i spåren ?
Jo, att kärleks-endrägt är
Siat den bästa gå/va.
Gei jer.
"Jag kan ej nekart, började ryttmästaren, sedan bans
åliö-rare satt sig i behörig ordning, ’ jag kan ej neka att jag
alltid med den gudaburna känsla, som vi kalla kärlek, förenat
ett visst icke obetydligt svärmeri. Detta svärmeri bevarade
mig från ett för tidigt val och från denna lättsinniga fiygt
från blomma till blomma, hvilken i allmänhet stämplar unga
mäns uppträde i lifvet. Jag bildade mig således en vacker
fantasi, liknande den qvinna jag önskade till följeslagerska
genom lifvet, och min eldiga själ fordrade alla hjertats och
förståndets yppersta egenskaper och glömde naturligtvis icke
skönheten. Sålunda fortlefde mitt ideal utan att någonsin
förblekna uti inbillningens rosengård. Mången skön tärna lärde
jag 2;änna, men ingen motsvarade mina anspråk, och allt mera
hopdrog sig mitt hjerta. Troligen begärde jag också för
mycket : de dygder, den renhet, den friskhet och finhet i känsla
och likstämmighet i smak, som jag sökte, de funnos icke.
Jag blef misslynt, misstrogen och öfvertygade mig dagligen
allt mera utt jag aldrig skulle finna originalet till den bild,
jag bar i hjertat. Ynglingaårens svärmiska drömmar fortlefde
emellertid, tilldess mannaålderns pröfningar lade sin jernhand
på mina skuldror. Jag nedtrycktes af mångfaldiga sorger och
motgångar, hvilka inverkade menligt på mitt sinne och mina
känslor; men dessa senare bortdogo dock icke helt och bållet
likt många af ungdomens gyllne bubblor, hvilkas glänsande
färgprakt förbleknar under den kalla erfarenhetens frostiga
hand.”
Ryttmästaren tystnade ett ögonblick, och fru Stoltsenbäck
begagnade tillfället att hviska till sin bror: vDen menniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0281.html
