Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Maken till öfverraskning jag aldrig såg! Jag måste till borgmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stego uppför trappan, och den främmande stannade i
salen, medan flickan gick in i förmaket.
Med förundran hörde löjtnanten ett oredigt skarpt sorl
frän detta rum, och straxt derefter upprycktes dörren med
häftighet af herr von Spalden. Då denne fann framför sig
originalet till den obekante friarens porträtt, utbrast han på det
angenämaste öfyerraskad: f?Nå, gudskelof — herr Sterner
sjelf!*
”Alldeles riktigt!” anmärkte främlingen småleende.
”Huru kan jag hafva den lyckan att redan vara känd?”
wNå, det var en fråga! Ni måste tilltro mig bra litet
konstsinne, om ni kan förmoda att jag ett ögonblick skulle
misstaga mig på ert ansigte. Näsan, munnen, ögonen — allt
är riktigt.”
”Ja, visserligen äro dessa riktiga V* återtog löjtnanten, som
med yttersta svårighet kunde hålla sig från att utbrista i skratt.
”Men jag begriper icke. .
”Fruntimren äro straxt hår. Behagar ni emellertid, min
värderade vän, min ädle gäst, att taga plats. ..” Aldrig i sin
lefnad hade postinspektoren varit en så artig och
embarrasse-rad värd.
”Jag är på det högsta förbunden för er artighet,” yttrade
löjtnanten, ”men för att säga sanningen, har jag ganska
brådt-om. Mitt ärende var egentligen...”
”Nå ja,” smålog postinspektoren, ”det kan jag nog förstå
att ni har brådtom, men några minuter får ni dock hafva
tålamod. Hon är straxt här!”
”Men det var för att söka ryttmästaren Sterner, min
kusin, som jag tagit mig den friheten . . /’
”Riktigt, riktigt, ni träffar honom sedan, men i
förtroende ville jag — så framt det icke vore alltför indiskret —
säga er att jag fruktar det ni satt bocken till
trädgårdsmästare. Det var en verklig lycka att ni kom.”
”Huru?” frågade löjtnanten bestört. ”Hvad kan herr
post-inspektorens mening vara — jag gissar verkligen icke...”
*\ . . att er fästmö kan behaga såväl denne stolte herre
som er. Jo jo, min unge vän, sådant är icke nytt i verlden!”
”Alexander, min kusin, den bästa och redligaste menniska
jag känner, skulle han vara i stånd att begagna min frånvaro
för att vinna min fästmö ? Nej, det är, med er tillåtelse, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
