Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjd med min aflidne onkels förordnande och att, till
bekräftelse derpä, lemna er, såsom hans ombud, mitt porträtt. Jag
kan icke gifvn en sådan förklaring utan att frånträda
sanningen.”
Sterner skiftade färg vid denna okonstlade öppenhj
ertig-het, som visade att det nog fans en kraft dold bakom den
svaghet, hvilken fruktan för faderns myndighet alstrade. ”Då
ni, min fröken,” yttrade han, ”tyckes hysa en så af gjord
motvilja för den tillärnade förbindelsen, vill jag icke emottaga
något afgörande svar. Kanhända skall min kusin sjelf bättre
kunna tala för sin sak, såvida,” tilläde han och fixerade
henne skarpt, ”icke fröken von Spalden redan bortgifvit sitt
hjerta före den tid min beskickning tog sin början?”
Oaktadt allt bemödande om lugn antydde dock talarens
röst vid de sista orden ”/öre den tid min beskickning tog sin
början ’ så mycken spänd oro, så mycken rörelse, att det icke
kunde undgå den minst skarpsinnige betraktare, sedan då en
intresserad qvinna, att frågans besvarande lika mycket gällde
hans eget som hans hufvudmans intresse.
För Augusta var det liksom gryningen af en ny
morgon-rodnad randats på hennes lefnadshimmel.
Med osäker röst svarade hon : Detta är ej händelsen.”
Icke?” sade han, och hans blick ljusnade. ’’Då ser jag
intet skäl hvarföre ni icke åtminstone kan lära känna den, som
är ämnad till er make. Han har anförtrott sin lycka i mina
händer — det är således min pligt att föra hans talan. En
vägran att se och lära känna honom skulle icke sätta mina
bemödanden i den ljusaste dager. Allt hvad jag begår och,
som jag vågar hoppas, ni icke nekar, är att ni tillåter honom
personligen få försöka sin lycka.’*
’”Edra skäl kunna vara riktiga, herr ryttmästare,” yttrade
Augusta, ’ men jag försäkrar, att om er herr kusin än
kommer, kan han väl möjligen vinna min hand — ty min lycka
och sällhet, mina tårar och böner förmå ej min far att vika
från sitt fattade beslut — men öfver mitt hjerta kan ingen
befalla, och det förblifver kallt för er kusin.’*
”Fröken von Spalden”, återtog Sterner, ”bör vara
öfver-tygad, att han å sin sida hyser för mycket ädla och
grannla-ga tänkesätt att vilja emottaga sin maka såsom ett offer. Han
är en man af sträng hederskänsla, och tvång kan i detta hän*
seende aldrig komma i fråga.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
