Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honotn alltid på den mest vänskapsfulla
Fot. Förhoppningen på professorns frieri till
Rosa hade likväl afstannat, då derom aldrig
förspordes någonting; men Rosas afsmak för
giftermål, då hon äfven under det sist
förflutna året haft ett fördelaktigt anbud, blef
dock alltid oförklarligt.
När professorn på ifrågavarande eftermiddag
inträdde, fann han kommerserådet med sin
familj vid kaffebordet. Med alla tecken af
aktning, glädje och fägnad, helsades den käre,
sällsynte gästen. Men Rosa, som erhållit en
vink om ändamålet med besöket, tog sin
tillflykt till ett aflägset rum, der hennes
älskares sista, af den innerligaste kärlek uppfyllda
bref tröstade henne den långa, ångestfulla
timma hon tillbragte ensam, i afvaktan att
blifva inropad af pappas röst.
Sedan professorn druckit kaffe med sitt
värdfolk, och kommerserådinnan bosatt
honom i en stor länstol, samt plockat omkring
honom alla de små beqvämligheter hon kunde
uppfinna, satte hon sig bredvid honom, och
frågade för tredje gången efter hans helsa.
• Jo men,” yttrade professorn, hvilken hon
Tiu en gång lemnade tid att svara, *’helsan
är icke så klen; men krafterna, krafterna, de
aftaga ständigt och öfvertyga mig dagligen,
att man vid 77 års ålder icke kan göra
räkning på dem. Kort sagdt, de erinra mig
om min stundande bortgång, och med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
