Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå på stund! — Qvad fru Bern är god!
Tack tack, min söta fru Bern! Gif också
mamma, då hon vaknor, och Rosa, då hon
kommer tillbaka, af vår välfägnad!” —Och
nu, med all sorg och smärta försvunna från
de runda, fylliga dragen, hoppade den lätta
skaran till jungfrukammaren.
Emellertid stod Rosa lyssnande, i dödlig
ångest, vid sin fars kammardörr. Nyckeln
var uttagen, och kommerserådets steg hade
upphört att låta höra sig. Derinne var tyst
som i grafven. Hårdt klappade Rosas bjerta;
slagen tycktes vilja spränga hennes bröst;
ty deras häftighet ökades med hvarje sekund,
som skred fram. — ”Vågar jag klappa på?’*
hviskade hon till sig sjelf. "O, Gud, om
icke svar följer! Jag vet icke hvilken ryslig
ångest, som bemäktigar sig min själ. Mitt
blod tyckes stelna till is. — Jag måste hafva
visshet; jag uthärdar icke längre.*’
Och nu lät hon tre lätta slag ljuda mot
dörren; hon förmådde icke ens uttala det enda
ordet: ”Pappa!’’ — Men hastigt röt en barsk
röst inifrån: ”Hvem der; hvem stör mig?’1
Rosa for tillsamman på en gång af glädje
ocb förskräckelse; men snart återhemtade
hon sig, för att med innerligt bevekande ton
yttra: ”Min bäste far, det är jag! Släpp mig
in; jag får icke ro, icke iugn, förrän jag får
se er/*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
