Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— m —
”Gifve Gud det vore så väl , bas le farbror V*
började Rosa med vek och darrande röst>
”samt att min bön förmådde att verka för
Ferdinand lians gode farbrors förlåtelse, och
derjemte en ersättning för förlusten af den
]efnad%plan, som nu gått i qvaf för honom,
den han i sin stora nöd omfattade! Ja, det
var endast en sådan, som föranledde honom
att anse min hand såsom något önskvärdt. Men
jag har gerna förlåtit honom, så vidt hans
Jättsinnighet rörde mig; ty mitt hjerta lider
*f hans närvarande bekymmer, det jag delar
såsom en syster lig vän.”
Nu skildrade Rosa, med liftig och eldig
vältalighet, alla de farliga och lockande fre^
stelser spel hade för Ferdinand, isynnerhet
under den der förhatliga nattenr jemte hans
strid, då han tillgrep ackordsumman, hans
ångest och ånger den förfärliga morgonen,
då han såg sig hjelplös och olycklig, ett måk
för sitt eget förakt, och förföljd af den
föreställningen, att genom deBna ytterst lättsinnig»
handling hafva förlorat sin farbrors sista goda
tanka om sig, i händelse han fick veta denna
olyckliga svaghet. Detta allt erhöll af Rosas
Jäppar ett lif och en färg, som borttog en
oändligt stor del af det tadelvärda derutiV
tion slutade med dessa ord: ”Bäste, käraste
farbror, om farbror håller det ringaste afa
mig, så var icke dÖf för mina böner och föp
IVrdinands ånger. Förlåt honom; jag kan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
