Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namn stod derpå, kunde erhålla svar, hvilkei»
timma på förmiddagen han fick äran upp»
vakta kommerserådet. Betjenten lade kortet
på bordet, och drog sig tillbaka, för att
in-hemta sin husbondes utlåtande.
Kommerserådet upptog det och ansträngde sina svaga
ögon, för att, vid den ännu icke fullkomligt
ljusa dagen, läsa de fina bokstäfverna.
Hastigt blef hans kind alldeles askgrå ,
läppar-ne skälfde och hela hans stolta varelse sjönk
tillsamman till en mans af den yttersta
obetydlighet. Likväl tycktes medvetandet af
be-tjentens närvaro snart återgifva honom
något af den gamla förmågan att dölja sina
känslor. Han upplyftade hufvudet, ocb med
en ansträngd värdighet, hvilken starkt
af-stack mot den föregående sinnesskakningen,
yttrade han: ”Hvilken timma som bebagas,
är jag med största nöje hemma för
grosshand-Jaren Garben.”
Så snart Larsson tillslutit dörren, uppstod
kommerserådet och vinkade sin fru att följa
sig. Då de redan voro i dörren, vände han
sig till Rosa med de orden: ”Kläd dig, mitt
barn, öppna praktrummen, och sätt dig i
blåa förmaket.*’ — Rosa böjde stum sitt
huf-vud , till tecken af lydnad; men med smärta
tänkte hon på den stackars Ferdinand, som i
dödlig ångest gick hemma och afvaktade
hennes beskickning till professorn. I största
hast skref hon ett par ord till honom, samt
underlättade, att ankomsten af en freminande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
