Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tgaen vän* nu, då jag är så alldeles ensam*
då mitt hjerta så innerligt trängtar att veta,
att, på jorden finnes ett väsende, som egcr
en tanke för mig, en vänlig önskan, en delr
,tagande känsla; det är mycket, och min själ
.är uppfylld af den renaste tacksamhet för
denna lycka.**
Han tystnade; äfven Rosa teg. Deras kän*»
slor voro för mäktiga, att tolkas på det enda
språk som blef dem tillåtet, och en lycka var
det, att ett par af barnen i detsamma infunno
sig, för att bedja syster Rosa slita en tvist,
som uppstått emellan dem. Något senare
infann sig kommerserådinnan. Man kunde
se på hennes strålande anlete, att lyckan i
korten vänd t sig, eller ock att fru Bern, af
medlidande för nådig fruns bekymmer,
skapat om sorgen till glädje. Detta är likväl
något som vi icke kunna veta; men
kommerserådinnan var vid vanligt älskvärdt lynnq.
Likväl hade hon gifvit befallning, att servera
aftonmåltiden tidigt, för att göra slut på den
tråkiga dagen.
Efter Mannerstedts bortgång, och sedan
mamma, pappa och småsyskonen begifvit sig
till hvila, åtminstone till sina sofrum, satte
sig Rosa till pianot, emedan hon ej ville
lög-.ga sig före vanlig tid; men innan hennes
fingrar ännu vidrört tangenterna, blef hon dar
varse en bundt papper. Under häftigaste
bjertklappning upplöste bon den» Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
