Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Middagen utsattes till en dag i medlet af maj, och åtta
dagar förut utfärdades bjudningar åt alla håll och kanter.
Ändamålet med den stora festen hölls naturligtvis hemligt,
men madam Lisa hade i djupaste förtroende omnämt det
för Borgstedt, hvilken fann det så eget, att han samma
afton under tysthetslöfte berättade det för gubben Örnros,
som åter i sin tur efter vanligheten meddelade det åt Alfhild.
Längre hade det icke kommit, om ej händelsen så fogat,
att Anna, Telmas forna kammarjungfru, som, efter den stora
upplösningen på slottet, tjenade i prestgården, suttit i rummet
utanför och hört hvart ord. Anna kunde ej för sin död
tiga med en sådan hemlighet, hvilken, berättad på kaptenens
sätt, fick en egen komisk tillsats. Då hon nästa söndag
gick i kyrkan, berättade hon sin nyhet för tre eller fyra
husjungfrur, och såsom en raket flög ryktet omkring orten,
att den gamle majoren ville hålla en stor »valdag» och att
den af fröknarne, som då höll profvet, skulle blifva
stammoder för en ny ätt på Hammarby.
Hvilket bråkande och fäktande i alla. landsändar, dit de
intressanta bjudningskorten kommit I Fröknar öfver 25:talet
läste, i stället för invitation till middag, den vida angenämare
bjudningen att utbyta sin frökentitel mot den af hennes nåd,
och mödrar, hvilkas döttrar icke räknade större antal år än
18 eller 19, sparade ingen möda för att genom klädseln
gifva dem ett äldre utseende. Man visste äfven reda på, att
fru Lindbom var en betydande auktoritet och att hennes
röst vore af mera vigt än sjelfva majorens ....
Morgonen af den betydelsefulla dagen, då Lisa, som
ifrigast var sysselsatt i köket, betjentema dukade bordet i
stora matsalen, Borgstedt med öfvadt öga besåg och ordnade
vinerna och majoren i allsköns ro låg i fönstret och rökte
sin pipa, körde en kärra in på borggården, och ur kärran
nedhoppade en ung man.
»Tag mig dalern, är det icke Linus, min herr brorson!»
sade majoren leende. »Tänk om han visste ...» Det slamrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
