Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora bandhunden, som vaktade vid grinden till Hammarby
prestgård.
Detta var emellertid icke någon lätt sak; hunden skälde
förfärligt, lade begge framtassarne mot grindstolpen och
tycktes fast besluten att åtminstone hålla till godo min rock,
i händelse jag vågade öppna grinden. Som min garderob
icke medgaf någon förminskning, nödgades jag väl betänka
hvad jag borde företaga, och härunder tittade ett flickansigte
ut genom ett fönster. Sedan tvenne svarta, blixtrande ögon
med ett slags gäckande glädje betraktat mig några sekunder,
kom flickan ut på gården. »Hektor ... Hektor ... fy —
kryp in, säger jag dig!» ljöd i en ton midt emellan hot och
skrattlust. Hektor lade sig genast ödmjukt ned vid hennes
fötter, och med egen hand öppnade hon grinden samt bad
mig stiga in i salen till hennes far.
Så snart jag hunnit dit, anmälde jag mig såsom resande
artist och anhöll om ett par dagars gästfrihet.
Prosten, en redan till åren kommen man, biföll med
godhet mitt förslag, och den sköna Sigrid tycktes ej heller
hafva något deremot. Under loppet af aftonen omnämde
prosten, att man på slottet önskade finna en skicklig målare,
dels för att porträttera familjens ledamöter och dels för att
upputsa och i ordning ställa målningsgalleriet, hvilket, ehuru
nu vanvårdadt, egde flera arbeten af högt värde.
Jag erfor något lockande i den föreställningen att
möjligtvis kunna bli antagen. Derigenom skulle jag vinna medel
till en beqvämare fortsättning af min resa, och sedan älskade
jag med passion alla romantiska fornlemningar, och ett götiskt
slott, till hälften förfallet, måste ovilkorligen innesluta ämnen
till gud vet hvad. Huruvida det, utom detta, fans ännu en
annan hemligare dragningskraft, vet jag ej, ty det vore kanske
löjligt att påstå, det jag redan under första aftonen fann mig
så fangslad i Sigrids nät.
Det gästrum, som anvisades mig, låg på ena
vinds-gafveln. Det var stort, men ödsligt. Och jag erfor, då jag
trädde in, liksom en kall flägt öfver själen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
