Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifslefvande som skratta och tjöt och hvissla, när
byggmästarn låg der ute och kafva i vattnet med nådig fröken i
armarne, och bå’ jag och bokhållarn och Sven hörde det!’
sa’ jag. ’Ah, Borgstedt är så gammal’, sa’ grefven, ’att hans
öron ej ä’ att lita på T och så drog hans nåd liksom
händelsevis upp sedelboken och la’ den ifrån sej på bordet. Men
jag blef vid mitt, jag, och det blir jag vid. Det mutar
ingen Börje till att tiga, då hans vittnesmål kan hjelpa, och
sticker du sta, Sven, och vill preja byggmästarn på pengar
för den sakens skull eller om du står och gapar inför tinget
och inte tar bladet från mun, när du blir tillspord, så
stämmer jag in proste-Petter som vittne på det du nu har talt.»
»Åh, din dumme fan, kan du inte få i skall’n på dig,
att det var bara spektakel. Jag håller väl mi’ ära lika go’
som du din, och schokanera inte du mej!» svarade Sven,
men, såsom det tycktes af den missnöjda, tafatta minen,
inom sig fördömande den enfaldighet, som kommit honom
att förråda och så medelst omintetgöra sina planer.
»Di smaka sura, sa’ räfven om rönnebära!» yttrade
Börje försmädligt. »Men hör du, Petter, hur lät det hos ditt,
när I fick höra det här eländet från slottet? Det var
underligt, att mamsell Alfhild, som är så klen, inte strök med,
när hon fick veta, att byggmästarn var arresterad, och det
för dubbelmord.»
»Ja, må tro det stod hårdt om i börjani Men kapten
är hennes tröst, och gud vet bäst hvad han kunde sagt,
men det säkra är, att mamsell ville hit och hjelpa nåderna,
som nu inte kan hjelpa sej sjelfva. Och prosten la’ sej
väl emot’et i förstone, men hon tiggde och bad så oskäligt,
tills han gick ut på trappan och ropa in mej. ’Du ska
spänna för, Petter’, sa’ prosten, ’mamsell vill till slottet i
bedröfvelsen!’ Nå,-vass tre, det gick i rappa taget;
mamsell kom snart ut, kapten svepte fällen om’na och så bar
det af. När vi fick slottet i sigte, sa’ jag liksom för mej
sjelf: ’Kors, jag kan undra, sa’ jag, ’om byggmästarn, som
var en så ogement regal herre, kan ha dränkt grefven och
Kyrkoinvign ingen II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
