Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig sjelf, under det han gjorde ett par slag på
borggården och betraktade de flämtande ljusen i
hufvudbyggna-den ... »Ha., jag vill taga afsked af grottan! Detta väder,
denna sinnesstämning passa förträffligt till samman med en
sådan visit. Der vill jag tillbringa aftonen och höra huru
stormen tjuter mellan dess remnor och huru vågorna brusa
mot dess fot... Det är mörkt i östra flygeln: hon är visst
• der uppe, det arma offret — dödsbruden. Och
brudgummen frossar väl i svartsjukans och en vansinnig kärleks vilda
härjningar. Stackars Albano, det gör mig nu ondt om dig!
Jag tror ej att Jeames Leganger kunde nda mycket mer!»
Arkitekten kastade ännu en blick uppåt salongen, der han
trodde Telma vara. Derefter begaf han sig genom trädgården
åt parken ungefär en qvarts timme efter det hon gått
samma väg.
Han stod snart vid balustraden framför grottan, och
den eld, som brann i hans inre, tycktes svalkas af de skarpa
vindflägtar, hvilka susade omkring hans ansigte. Insjöns
vågor gå icke ens under storm särdeles höga, men då de
vanmägtigt slå och krossas mot den kala sluttningen af en
i dess djup nedstupande berghäll, likna deras dofva gny i
stormen ljudet från en menniska, som är stadd i sjönöd.
Det var detta hemska, underliga ljud, som arkitekten
uppfattade, och han blickade dit ned, till dess hans sinnen nästan
förvirrades.. och han inträdde i grottan för att stilla
fantasiens irrbilder.
Han satte sig på yttersta sidan af bänken. Ljuden
hördes nu mer aflägsna, men allt jemt förekommo de honom,
såsom svaga nödrop. Grubblande lutade han sig till baka mot
/ stenväggen och lade handen öfver pannan. Då hörde han
helt nära sig ljudet af en qväfd suck. Det gick en häftig
ryckning genom hans lemmar. Han satt orörlig och lyssnade
med spända sinnen. Då suckade det åter starkare, men
likväl qväfdt. Blodet sjöd mindre varmt genom Leilers ådror,
»Är någon här?» frågade han och sträckte mekaniskt armen
så långt han kunde räcka utåt bänken. Den fattade uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
