Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du gör som du villl» svarade grefvinnan. »Hon kan
då rida i parken, och en betjent får åtfölja henne.»
»Hvad», utbrast Albano med ett af sina iskalla skratt,
»rida i parken! Hon är väl icke något djur heller, som skall
fängslas i bur. Hon skall hafva full frihet att rida
hvart-helst och hur långt hon behagar, och som ingen här på
orten eger den skicklighet i ridkonsten som arkitekten, så
ärnar jag anhålla, att han visar mig den artigheten att göra
henne sällskap.»
Nu bleknade grefvinnan. Ett ögonblick tycktes hon
vara osäker hvad hon borde svara, för att afstyrka detta
Albanos infall, men då hon visste, att den ringaste motsägelse
skulle hafva en alldeles motsatt verkan, yttrade hon
likgiltigt: »Ja, det vore icke så illa. .. blott hans tid-vid
kyrko-byggnaden medger det! Din far är mån om, att han nästan
hvarje timme på dagen är närvarande hos folket, hvilket jemt
behöfver pådrifvas.»
»Ah, hvad det beträffar», menade Albano, »så kan jag
vara en rätt så god pådrifvare som byggmästaren och skall
derför åtaga mig att hålla parad vid kyrkan, medan han
paraderar för min fastmö och lär henne manövrera, ty hon
sitter ej rigtigt bra till häst.»
Grefvinnan började svettas. Hoh hade ej brist på
skarpsinnighet och hade rätt väl bemärkt både de blickar, som
Leiler skickade Telma, då han trodde dem vara obemärkta,
och hennes skiftande rörelser och skiftande färg från liljans
till rosens, när arkitektens välbekanta steg om aftonen
gen-ljödo i försalen. Men mest bekymrades grefvinnan öfver
Albanos infall; hennes modershjerta spådde ej något godt af
detta lugn, så olikt hans vanliga lynne. Hon kände en
qvalfull oro. Komme dessa promenad-ridter väl i gång,
vore det ju det samma som att sjelf utmana frestelsen, den
grefvinnan, enligt sin logik, alltid funnit bäst att undfly.
»Är det något i mitt senare förslag, som min mor icke
finner konvenabelt?» frågade Albano med artighet.
»Nå, om så vore, söta Albano?» svarade grefvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
