Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se, har varit endast tillfälligheter och vansinniga foster af
min egen jemt arbetande inbillning. . Hädanefter, om jag
finner min nuvarande öfvertygelse stadgad, vill jag godtgöra
det genom ett förtroende, som jag hoppas hon ej skall
svika.»
Det var första gången efter långa år, som så fredliga
och milda känslor begärt ett herberge och blifvit herbergerade
inom den misstänksamme grubblarens bröst. Han njöt också
med fulla drag den ovana lifsluften, och kan hända egde hans
tillstånd någon likhet med ett hårdsint barns, hvilket, en
gång befriadt från sin väktare, i guds fria natur på egen
hand jagar efter den flygtiga fröjden att fånga en fjäril.
Menniskan, frigjord ur sina sjelfskapade Q ettrar, fångar
ögonblick, och vinsten blir kanske icke större än barnets, när
det ser fjärilen dö under dess bemödanden att qvarhålla den ...
Men hvilka voro de bilder, som sväfvade förbi Telmas
sinne, hvilka de tankar, som behöllo väldet öfver den irrande
fantasien, då hon erfor af Leilers egna läppar den
ifrågavarande skilsmessan? Han var, under detta förhållande, icke
bestämdt att anse som en vanlig gift man, men detoaktadt
låg alltid i hans handlingssätt något orätt och oförklarligt,
som väckte hennes motvilja, ehuru en annan starkare känsla
hindrade denna att slå rot.
Hvad som nu mera än någonsin upptog Telmas tankar,
var Leilers förhållande till Alfhild ... i fall det nemligen fans
något förhållande mellan dem. Hon hade sjelf mottagit
så många prof af en tyst och blyg hängifvenhet, att hon
nödvändigt måste betvifla att Alfhild erfarit det samma.
Och likväl, om det vore så? Telma ryste för en så
djup dubbelhet. Hon hade länge sedan kunnat hafva
visshet härom, men hon vågade ej förskaffa sig den, utan
undvek med yttersta sorgfållighet att någonsin nämna Leilers
namn, då hon var i sällskap med Alfhild.
En afton några dagar senare återkom arkitekten tidigare
än vanligt från kyrkobyggnaden. Då han inträdde på
borggården, varseblef han Telma och grefve Albano sittande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
