Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre år», tänkte han vid sig sjelf, »tre år oeh der utöfver kan
hon aldrig uthärda i denna tysta enslighet. Jag måste
uttänka något sätt att komma henne närmare, någon utväg för
henne att ombyta vistelseort. Denna ödsliga afsöndring från
verlden kan ej skapa henne till något helgon, som föraktar
lidandet. Men svärmiska idéer, skadliga för hennes framtida
lif, hvilket derigenom får en allt mörkare rigtning, dem skall
hon insupa med denna kalla, töckniga luft.. Ja, hon har
redan insupit för mycket af dem.»
Så tänkte Blum. För henne voro alla hans tankar;
för sig sjelf hade han inga. Han bygde inga luftslott för
framtiden.
Efter några dagar skref han sitt svar. Det hade kostat
honom möda och strid att deri framställa det varmaste, en
trofast vån kunde säga, utan att dess innehåll andades en
flägt af den älskande mannens brinnande känslor. Dessa
lågo dock honoig. sjelf ovetande alltid i bakgrunden och
roade sig att spela gäck med den hederlige Blum, hvilken
ej bemärkte, att de likt osynliga féer hoppade ned i hans
fingerspetsar, ja in i sjelfva pennan, och hjelpte honom
både med diktering och nedskrifning. Ett sådant spratt
anade icke den allvarsamme mannen. »Detta är vänskap,
alldeles ingenting annat än vänskap l» sade han trygg och
förseglade brefvet. Vi meddela här afskriften:
»Maria!»
I parentes sagdt, hade Blum, som mycket brytt sitt
hufvud med öfverskriften (förra gången var den alldeles
utesluten), nedkluddat ett par postpappersark med de
häfd-vunna orden »bästa», »hulda», »goda», »dyra», o. s. v.,
hvaribland dock intetdera befunnits klinga så väl som det
enda, han ej kunde begagna, och ändtligen beslutat sig för
endast namnet.
Derefter fortsatte han:
»Det obegränsade förtroende, hvarmed ni hedrat mig»,
• .. (Vid ordet »hedrat» satt Blum en lång stund med pennan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
