Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tolk af det lefvande ordet. Och hans åhörare förstå honom:
han förstår dem. Det är frid och enighet mellan herden
och hjorden.
Ett mål, hvarefter jag längtar, flyttar sig dock hvarje
dag närmare — och, gud vare lof, dit behöfver jag ej räkna
år. Jag menar midsommar, S:t Hans-dagen, hvilken vi fira
så skönt och präktigt i vårt gamla kära Norge. Man firar
väl äfven här sin midsommarsfest, men icke så. Dock, det
är mig det samma, det är endast tanken på er ankomst
hit som skänker mig glädje. Jag måste vara nog upprigtig
att nämna det jag obeskrifligt saknar er samt att jag ångrar,
att vi valde denna så långt från er aflägsna trakt. Men
jag har en gång så velat och det måste så bli.
Har ni hört något om Leiler? Det kan ni gerna säga.
Frukta ej att smärta mig genom ett upprigtigt svar: denna
fruktan är onödig.. det sår kan ju ej upprifvas, hvars
yttersta kanter icke börjat läkas.
O, Blum, lycklig ni, som ej erfarit hvad det vill säga
att älska och att älska utan gensvar ... Ett varmt hjerta
fastkedjadt vid ett kallt... det är lifvet. . bundet vid döden.
Må hända är detta allt för svärmiskt både kändt och
tänkt för att gillas af ert klara, men lugna förstånd. Förlåt
det då och betänk, att en qvinna icke är en mani Hon
söker en motbild att fästa sig vid. Hennes hjerta famlar
efter ett moln, då verkligheten flyr, ty ensam kan hon icke
vara, väl ensam med sin smärta, men ej ensam i sin själ:
der måste någonting bo, som kan fylla den. Och när de
skönaste känslorna der förbrunnit, då söker hon ersättning
i minnet, och när detta icke räcker till, irrar tanken ännu
längre till baka, långt hän i det dunkla, som måste funnits
före detta, och åter längst in i framtidens djupt fördolda
rike. Förtycken ej qvinnan detta, I starke män, som ej
behöfven mera än er sjelfva och kraften i ert eget väsende,
för att fördrifva och befalla sorgen till tystnad.
Farväl, trofaste vän! Blott tvenne gånger till skall
fullmånen stråla öfver de ensliga klipporna, innan S:t Hans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
