Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Som ni vill, madam Lej. .., bästa Maria! Det skall
göra mig dubbelt lycklig atf få tilltala er så, ty det är strax
ett ceremoniel mindre.»
»Ceremoniel oss emellan? Huru kan ni tala så, och
huru kunde jag nyss yttra mig som jag gjorde! Er vänskap,
Blum, är ju redan ett mål att söka bibehålla.»
»Och från det besväret kan ni fritaga er, Maria. Öfver
min vänskap kan ni fritt disponera. Ni vet ju», tilläde
han leende, »att ingen skall bli afundsjuk på er.....»
»Men kommer det en dag derhän, Blum, så är jag
kanske nog sjelfvisk att också bli afundsjuk.,..»
»JVi» — det blixtrade till i hans ögon, »Var lugn!»
De gingo hem.... Och om Maria ansett Blum för
lugn att känna djupt, tänkte hon annorlunda, då hon vid
hans afresa såg det qvalda uttrycket i alla hans drag. De
öfverenskommo att han vid midsommaren åter skulle besöka
henne .......
I början skredo dagarne grufligt långsamt för Maria,
och först då insåg hon rigtigt klart hvad hon egde i Blum,
men hon insåg icke ännu (hon var så upptagen med sig
sjelf) hvad han egde i henne. Blums vänskap och fina
uppmärksamhet hade hon haft i åratal. Hon kom således
icke särskildt att reflektera deröfver. Blum, hennes gamle
käre förtrogne, måtte gerna lefva för henne. Det var en
så god själ. Utan honom blefve lifvet fullkomligt en
ödemark.
Efter hand spridde sig den stilla friden i hennes nya
hem äfven till henne. Allt mera lärde hon älska sin värdinna,
den vänliga Elisa, och äfven kapellpredikanten vann hennes
tycke genom hans kärlek till sin hustru. Maria delade deras
sysselsättningar och vederqvickelser och längtade icke ifrån
en enslighet, hvilken mången annan i samma läge säkerligen
skulle ansett som ett slags fängelse eller, kanske hellre, såsom
en ofantlig graf. Men Maria tänkte så: »En qvinna, hvilken
skall skiljas från sin man, gör väl i att gifva verlden så
litet ämne till förargelse som möjligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
