Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen äfven ett äktenskap i längden förbättras eller försämras,
och när utsigterna voro sådana som det närvarande företedde,
kunde ingen förbättring med skäl hoppas. Och då,
betrak-tadt från verldslig, moralisk eller religiös synpunkt, borde
ingenting förbinda en menniska att lefva i en sjelfskapad
skärseld, ur hvilken hon kunde räddas. Men dessa åsigter,
helt nya i Blums hufvud, behöll han alldeles för sig sjelf.
Han skulle ansett såsom något högst ovärdigt och oredligt
att gifva Leiler minsta vink derom, förty den vigtigaste delen
af frågan var ännu icke utredd, knappt vidrörd, ja knäppt
anad. Hvad skulle Maria säga och göra? Det var hon,
hon ensam, som skulle fålla ett utslag. Och aldrig yille
Blum framskjuta det svåra målet till hennes pröfning, ännu
mindre i något handla emot henne.
Några veckor framgingo, utan att medföra sjelfva slaget.
Leiler hade väl skrifvit, att han sjelf skulle vända sig till sin
hustru, men Blum trodde, att han må hända tagit saken på
nytt under öfvervägande, emedan det drog ut på tiden. Dock
om annat blef han öfvertygad, då han en afton, vid inträdet
i Marias rum, fann henne (för första gången som han kunde
erinra sig) gråtande, med sitt sjukliga barn på knät och sin
mans bref i handen.
»Hur står det till, madam Leiler, ha ledsamma
underrättelser inträffat?» Hans röst sväfvade, och orden kommo
nästan orediga.
»O, ja, herr Blum, högst plågsamma!» svarade hon och
dolde sitt ansigte vid barnets, för att slippa se upp.
Blum kunde icke fråga. Han var utom dess alltför
upprörd att finna rätta tonen. Tyst, men orolig, satte han sig
midt emot den djupt skakade unga qvinnan.
»Vill herr Blum läsa min mans bref?» sade hon och
räckte honom det. »Jag ser, att ändamålet dermed redan
är er bekant, fast ni varit för grannlaga att blifva ombud
i en sådan angelägenhet. Läs, och låt oss sedan tala
derom!»
Blum genomögnade väl den ena sidan efter den andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
