Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artigt. Herr prostens lyckliga förmåga att förena
egenskaperna af andlig ledare och sällskapsman måste
naturligtvis dubbelt skattas under närvarande förhållanden.»
»Ja ja, man ställer sig efter bästa förmåga. Och nu
är det verkligen synd om; grefven och grefvinnan. Det är
att frukta, att grefve Albanos sjukdom gör slut på deras
förhoppningar i hvarje afseende. Om han icke dör — så
kajn han lätt bli tokig.»
»Han yrar förmodligen?» frågade arkitekten med spänd
uppmärksamhet.
»Alldeles ursinnigt sedan tre dagar. Och utom andra
befängda idéer har han fått en, som öfvergår alla. Tänk
bara, han vill med allt gewalt bli vigd hals öfver hufvud
med det arma barnet, fröken Rawenstein! Sådana småsaker
som lysning, brudens samtycke m. m. falla af sig sjelft.
Och motsägelser, om än så försigtiga, förvärra hans
tillstånd.»
»Den stackars fröken måste vara i stor ångest?»
»Jo jo men, och det har hon så mycket mera skäl
till, som hennes fru mor gaf mig åtskilliga vinkar, hvilka
läto nog tvetydiga, som, till exempel, om lysning till
äktenskap under omständigheter sådana som dessa vore tillåten,
o. s. v. Men jag gaf den egennyttiga damen en blick och
ett par ord, som stäfjade hennes insinuationer... Nå, låt
oss nu ändtligen få aptitsupen och komma till bords, så
skall jag sedan göra reda för det öfrfga!»
Prosten gjorde sig lika gerna vigtig genom sin berättelse
som Leiler gerna hörde på. Och derföre hade Alfhild icke
förr låtit bjuda omkring fatet med den färska korfven än
prosten fortsatte sina meddelanden, dem han nu gaf en helt
dramatisk form.
»Då jag af föräldrarne, enträget ombedd, inträdde till
fideikommissarien, satt han upprätt i sängen och stirrade
med sina vilda ögon bort åt dörren... . ’Nå det var bra,
att ni kom!’ ropade han mot mig... ’Ni har temligen länge
låtit mig vänta på er ,,. Har då herr grefven låtit kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
