Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åh, det är väl inte så sent heller, det kan ingen säga,
men vill herrn ha det tidigare, så nog står det till hädanefter.»
»Godt.. om det icke faller sig besvärligt, ville jag gema
hafva det mellan 5 och 6.,, Är prosten redan uppstigen?»
»Nej, bevars, och inte kapten heller, bara mamsell.»
»Laga nu, att jag får rakvatten, men fort och varmt,
och vill du stå väl hos mig, min kära Stina (det är ju så
du heter), så skall du vara rask i vändningarne. Tag den
här hackan och skynda dig!»
Det befallande i Leilers ton och blick, jemte åsynen af
en splitter ny riksdalerssedel (i parentes sagdt, efter Stinas
tanke, den mest förtjentay hon någonsin mottagit, ty hennes
minne lekte omkring de sex skurningarne), allt detta förenadt
förvandlade henne till den mest lifliga varelse; och knappt
hade fem minuter gått till ända, förrän hon åter infann sig
med det begärda vattnet.
»Skall jag borsta kläderna nu, herre?»
»Vid tillfälle. Resdrägten begagnas ej i dag... Men,
hör på, akta dig noga att, då du städar, flytta det ringaste
ur den ordning, hvaruti jag nu lagt det! Då, förstår du,
bli vi ovänner.»
»Stina, Stina!» ljöd det nu nedifrån, och med ett:
»Pocken ta mig, är inte kapten redan på bena, och jag,
som inte burit in isopstét ännu!» flög kammar-Stina
skyndsamt ut igenom dörren och nedåt alla trapporna, så att
både rynkkjorteln och det svarta, nedfallna håret flög
omkring henne.
Städad, luftig, granrisad och treflig stod salen liksom i
högtidsskrud (det var den 1 maj) och väntade på sin
vanliga personal. Alfhild, sorgfälligt klädd, naturligtvis icke i
stor toalett, men fint och behagligt, gick omkring med en
liten fjäderborste, befriande speglar, bord och alla lösa pjeser
från hvarje damkorn.
Hvad hon var förtjusande, den unga Alfhild!
Någonting så skärt och jungfruligt låg utbredt öfver hela hennes
väsende, att det nästan varit ett helgerån att betvifla, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
