Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty det smärtar mig att nödgas afslå dina böner. Men, tro
mig, snart skola vi åter mötas, och du skall icke finna mig
ovärdig din aktning.»
»Gifve gud, att det vore så väl!» suckade Brant och
omfamnade med en tryckande känsla den vän, som var
honom så kär.
Vid afskedet hviskade han i Lindorms öra: »Kom i håg
vårt samtal och lek icke allt för grymt och sjelfviskt med
Kornellis lugn! Det blir för dig en samvetssak. Hans känsla
är djupare, än det förut i dylika fall någonsin varit
händelsen. Besinna dig derför.. . jag besvär dig derom. Kom
i håg, att både skuld och ansvar komma att drabba dig!»
Härefter nalkades Brant. Georgina och förde med en
djup rörelse och en hemlighetsfull rysning hennes hand till
sina läppar. »Vördade fru*, sade han, »huru outsägligt
skall det ej glädja mig, att i det fjerran aflägsna hemmet
erfara, att er lycka, under framtidens dolda skiften, fortfar
att blomstra såsom er kind nu gör! Och måtte ni under
ett långt och sällt lif samla vackra frön till de ovanskliga
skördar, vi alla en dag vänta att inberga!»
Georgina kände sig förunderligt berörd af Brants
afskeds-ord. Vemodigt och med ett outsägligt uttryck i sin blick
böjde hon hufvudet och svarade sakta: »Det skall utgöra
hela mitt lifs sträfvan. Helsa er maka, kapten Brant, och
säg henne, att jag vill bedja för bådas er sällhet!»
Kapten Brant uppsteg i resvagnen. Och snart visade
endast ett moln af dam sista skymten af den redlige vännen,
den lugne, den vältänkande mannen.........
Hvem har icke sjelf erfarit den tomhet, som ovilkorligt
infinner sig, då någon person skiljes ifrån oss, hvilken blifvit
hemmastadd i vår husliga krets och hvars egenskaper vi lärt
oss känna och värdera ... På Engelviken erfor man i hög
grad denna tomhet, emedan Kornellis qvard röj ande gjorde
den mera märkbar. Georgina gick in i det förut omnämda
kabinettet, der hon tog sin son, den lille Georg, på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
