Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindorm, och bedt honom skrifva till hans föräldrar, trösta
dem och försäkra, att han var lugn och beredd, ja, att han
med glädje motsåg sin själs förvandtskap med det bättre lifvet.
Heligt lofvade Lindorm detta, och nu syntes intet mera fängsla
anden vid stoftet... I stum ängslan och oro skredo
tim-marne: den betydelsefulla stundens annalkande tryckte hvarje
hjerta.
»Georgina!» hviskade han då hastigt.
Georgina böjde sig ned. Han gjorde ett tecken med
hufvudet, att han ville resa på sig. Hon lade sin arm under
hans hufvud. »Är det nu bra?» frågade hon, och de klara
tårarne nedföllo på hans panna.
»Ack, ja, efter dessa stunder af salighet ville jag icke
för något pris återtaga jordlifvet. Alla önskningar hafva
tystnat... blott en enda återstår.»
»Hvilken då?» frågade hon bedjande. »Kan jag göra
någonting?»
»Jag ville så outsägligt gerna höra Georgina ännu en
gång röra harpans strängar... sjunga mig till sömns!»
»Det skall bestämdt ske», sade Willy och sprang upp,
»jag flyger till Rosendal att hemta den ... Waldenberg, käre,
gode Waldenberg, dö blott ej innan jag kommer till baka:
unna mig den glädjen», snyftade han och tryckte
Waldenbergs hand till sina läppar, »att hafva gjort er en glädje i
sista stund!»
»Min gode Willy, gå du!» hviskade Waldenberg. »Gud
skall höra din bön, att jag får lefva tills du återkommer.»
Willy ilade af som en blixt öfver den spegelblanka isen.
Klockan tio syntes han åter med harpfodralet.
»Kommer jag ej för sent?» frågade han Lindorm, som
mötte honom i dörren.
»Nej, min vän, du får ha den glädjen att ha uppfylt
vår stackars Waldenbergs sista önskan och att se honom
njuta deraf, ty ännu flämtar lampan, ehuru matt.»
Willy närmade sig sängen på tå: »Georgina, sofver
han?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
