Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georgina kunde ännu icke räknas till någon af dessa
klasser: hon var hvarken hustru eller fästmö, ej heller var
hon blind, men hon älskade, och den man, som herskade
öfver hennes hjerta, begärde nu det första profvet af hennes
tillgifvenhet. Kunde hon neka? Likväl kände hon, att det
mindre tillitsfulla i hans förtroende till henne var djupt
sårande och väckte tvenne stridande känslor inom bennes bröst.
Den mest rådande segrade likväl. Hon böjde sig mot honom,
hvilken, glödande af blygsel öfver sin oädla nyck, i orolig
spänning afvaktade det svar, som i detta ögonblick syntes
honom så afgörande.
»Bäste Gustaf», sade Georgina mildt, men med långt
mera allvar än vanligt, »var då lugn och glad! Kan jag
med en så obetydlig uppoffring, i händelse det ens är någon,
göra dig en glädje, så vill jag det gerna. Men med dem,
jag redan lofvat, måste jag dansa. Sedan skall jag utan
den ringaste afsaknad sitta hela aftonen. Är du då nöjd?»
»Ack, ja, du gör mig oändligt lycklig genom detta löfte,
och hela min varelse födes till nytt lif vid det hoppet, att
det är utan saknad du möter min önskan. Men förlåt mig,
om du förmår det, dyra Georgina,^ att jag plågar dig*!
Kunde du ana, hvilken osäll känsla, som bemägtigade sig min
varelse, under det majoren sväfvade bort med dig i valsen,
o, om du kunde fatta den, Georgina! Men är det då
ovil-korligen nödvändigt, alt jag skall lida denna plåga å nyo ...
måste du än en gång valsa med honom?»
»Skulle det göra dig mycket lycklig, Gustaf, om jag
föregåfve någon ursäkt, när majoren kommer att föra mig
till dansen?» frågade Georgina, djupt rodnande öfver sin egen
oursäktliga svaghet att så blotta sitt hjerta för den, som
ännu icke borde kasta en så djup blick deri.
»Outsägligt mera än jag kan uttrycka, mera än jag un*
der ett helt lif kan gälda, emedan det — endast det — kari
fullkomligt öfvertyga mig, att du ... Vågar jag säga det ?
Nej, denna stund passar icke till en sådan bekännelse. Du
vet likväl allt, älskade Georgina! Aldrig skall du mera se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
