Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarefter han fattade Georginas hand oeh förde den två
gånger till sina läppar med en liflighet, hvarvid Waldenberg
kände en dödskyla hämma det varma blodet i sitt hjerta;
och ehuru sinnesrörelsen hindrade honom att se, hörde han
likväl Lindorm säga med en röst, hvars mjukhet tycktes
honom i hög grad vidrig: »Huru har du sofvit i natt,
Georgina? Det skulle innerligt fägna mig, om din hvila varit
lugn oeh ostörd.»
»Det har den visst, bäste Gustaf!» svarade hon
rodnande. Waldenberg kände hvarje af deras förtroliga ord likt
ett dolkstyng tränga genom själen. De kallade hvar andra
du., hvilket ord i en rivals öra! Och, det allra bittraste:
Georgina såg honom icke, då deremot fru Hermers blick strax
föll på hennes gunstling. Hon nalkades honom genast och
beklagade i de mest välvilliga uttryck, huru ledsamt det var,
att • de så länge nödgats sakna honom på Rosendal.
Waldenberg bugade sig stum, men vid moderns ord såg
Georgina hastigt upp: hennes ögon sökte honom. »Godmorgon,
min bäste herr Waldenberg!» ljöd den ljufva, klingande
rösten. »Huru glad jag är att se er! Hvarför kommer ni
ej till era vänner?»
»Min pligt har qvarhållit mig här», svarade han med
så mycken beherskning, de åter ypprörda sinnenas storm
ville medgifva, »och min helsa tillåter dessutom icke några
flera utflygter.»
Vid bordet satt Georgina mellan Lindorm och
Waldenberg. Arthur hade ärnat intaga den senares plats, emedan
förvaltaren blygsamt höll sig åt sidan, men Georgina sade
skämtande: »Nej, min herre, ni var icke nöjd i går., nu
får ni se er om efter en annan herskarinna. Herr
Waldenberg är efter gammal sed min bordsgranne.»
»Och fröken är, efter gammal sed, alltid orättvis mot
sin ödmjukaste tjenare, hvarför han, med högvederbörlig
till-låtelse, skall följa vinken om den nya herskarinnan!»
svarade Arthur i samma skämtande ton och sköt Waldenberg
till den stol, han sjelf ärnat intaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
