Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom att det uppfostras långt aflägsnadt i en främmande
omgifning.»
»Hvarföre alltid tänka blott för mig, Constance!»
svarade Lindorm undvikande. »Du bedröfvar mig härigenom.
Det är din frid och ditt lugn som vi, så vidt möjligt är, skola
försöka att återställa. Jag hoppas, att du nog kommer att
finna dig väl på Engelviken, eller om du skulle föredraga
Hamringen, så tillstår jag, att jag för min del känner mig
bättre till mods derstädes.»
Constance blickade förundrad på honom.
»Då har du ändrat tänkesätt, Gustaf, ty jag vet, att du
med rysning lemnade detta ställe och önskade att du eller,
rättare, att vi båda aldrig mera skulle komma dit.»
»I sådant fall», sade Lindorm sakta och med qväfd
rörelse, »har jag nu samma önskan om Engelviken. Vet
du, Constance, jag tror vi göra rättast i att resa ett par år,
och när vi återkomma, blir det tid nog att tänka på vår
blifvande bostad.»
Constance suckade, men svarade icke. Tysta sutto de
till sammans, till dess skuggorna förlängdes och solens sista
strålar nedsjönko bak om bergen. Då tryckte de sakta hvar
andras händer och åtskildes .. .
Så gick dag efter dag. Lindorm ordnade med öm
uppmärksamhet allt, som kunde göras för Constances
beqväm-lighet och till förmildrande af hennes tunga lif. Det var
dock synbart att han sjelf led outsägligt, ehuru han
försökte dölja det, och endast skogens vildaste trakter voro
vittnen till hans strider. Mången gång hviskades der
Georginas namn, under det den starke mannen gret som ett barn,
då han visste sig ensam med Gud och sin smärta. Det
jernhårda öde, som obevekligt förbjöd hvarje förhoppning,
hade visat sig lika oblidt, då det låtit honom skåda en
skymt af paradiset, hvarigenom han endast ännu bittrare
erinrades, att engeln med det bart huggande svärdet stod
vid ingången och jagade honom till baka.
Inför Constance förmådde han likväl alltid med nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
