Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg återspeglad i majorskans ofta beslöjade ögon. Det
var längesedan brev ingått från Richard.
Tillredelser-na för bröllopet hade kommit modershjärtat att räkna
tiden mindre noga, men nu, då detta stök var över
och hemlivet återtagit sin alldagliga gång, erfor hon
med varje postdag, som gäckade hennes hopp, en allt
förfärligare ångest. Likväl teg hon, för att icke väcka
den hos andra*. Majoren och även Virginia delade den
likväl, men ingendera hade mod att tala om sin
fruktan, emedan det borde vara ingenting viktigt
alls att ett brev tillfälligtvis fördröjdes.
På Isabellas försvagade krafter måste denna
långvariga tystnad, som med allvarlig vältalighet erinrade
om doktor Mannings yttranden, bliva högst farlig.
Också kunde de avtärda dragen, det starka uttrycket
av kuvad smärta, ej mera döljas. Dock: ehuru alla
sågo, att hon bortvissnade, avböjde hon likväl deras
deltagande därigenom, att hon beständigt i sitt väsen
bibehöll denna på en gång intagande, men kalla
vänlighet, som avvisar allt förtroende. Ingen ville eller
vågade fråga henne, ty vid minsta hänsyftning på
hennes hälsotillstånd rynkade sig hennes vackra
ögonbryn på ett sätt, som tillräckligt förklarade hennes
missnöje vid detta ämne.
Emellertid blev Tyringsholm allt mera ensligt.
Under själva vintern, då göromålen vid det stora
gårdsbruket något avstannat, fann majoren mera trevligt
att sitta på sitt lilla Tjellstorp. Majorskan flackade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
