Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod Virginia med hatt och schal och en vacker leende
blick på salströskeln.
Greven gick emot henne. »Vill fröken säga mig på
samvete om majorskan icke behövt någon
övertalning?»
»På samvete kan jag försäkra», svarade Virginia
muntert, »att jag redan på morgonen sökte övertala
mamma, och om jag nu i någon liten mån är
misslynt, så är det blott därför, att grevens
övertalnings-gåvor voro större än mina.»
»Misstyck ej det. .. fröken har helt säkert endast
bett mycket ljumt. Jag däremot bad om något, på
vilket jag satte högt värde . . .»
»Äro vi icke färdiga nu?» sade majoren, som länge
gått av och an i förstugan.
Vi uppehålla oss icke vid besöket på Svärdsö, utan
nämna blott, att den lilla överraskning greven berett
Virginia bestod i anskaffandet av ett litet underdjur,
varmed hon länge önskat göra bekantskap, men ännu
icke sett, nämligen en papegoja. Den stolta
grönfär-gade damen satt så ståtlig i sin stora förgyllda bur
som en favoritsultaninna i sitt granna fängelse.
Virginia var idel förtjusning och hade så när skrikit högt
till i glädjen, då papegojan ropade hennes eget namn.
Det okonstlade uttrycket av hennes nöje livade
synbart värden, och på aftonen, då buren lyftes in till
Virginia i vagnen, sade han glättigt: »Jag hoppas, att
fröken icke låter min lilla ambassadrice glömma bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
