Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konst och som aldrig i evighet söker sin hustru bland
dessa förnäma dockor, i vilkas närhet han känner sin
tillvarelse endast med plåga. Maries sällskap ger mig
den djupa frid, den lugna, oförklarliga trevnad, som
jag anser bäst av allt, nämligen hemmets. . . och det
finner jag blott där hon andas. Hon älskar musik:
hon fattar den. Gud har givit henne både en härlig
sångröst och ett behagligt talorgan, och för mig
finnes ingen skönare tanke än föreställningen, huru jag,
under de timmar, mina studier lämna mig ledig, skall
uppöva hennes rika anlag och i övrigt bilda henne efter
min, icke efter andras smak. Jag kan då även hoppas,
att hon skall leva för mig och ej för världen. Världen
har för mig alltid varit ett tomt ord ... jag bär min
värld inom mig. Må den yttre gärna le åt mig: jag ler
tillbaka, ty vi skola ändå aldrig lära att förstå
varandra.»
»Jag är övertygad därom, Klas, och även mycket
annat av vad du sagt. Men mina anmärkningar ha
utgått från min vänskap och mitt förutseende. Låt mig
emellertid nu, då jag vet, att saken är att anse som
avgjord, säga dig, att jag gör rättvisa åt den kraft,
som bryter sin egen väg, men jag tillägger: Give Gud,
att den redan vore bruten . . . Och här min hand på,
att jag troget vill stå vid din sida!»
En varm blick tackade Richard för löftet och det
trofasta handslaget, så redligt menat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
