Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obesvärad, låter jag den som ett skuggande flor falla
ned för ögonen. Är jag i taget att grubbla, är jag stadd
i någon förlägenhet eller med liv och själ inne i mina
studier, utgör det en omedveten sysselsättning att
sno den omkring fingrarna: kortligen, min bäste
Richard, du får ej konspirera mot min peruk, ty den är
mitt andra jag!»
Efter en god timme var äntligen det präktiga
herresätets anspråkslöse ägare så tillstyrd, att han själv
tyckte sig med någon fördel kunna gå upp till
sällskapet.
Baron Klas Malkus var en lång och mer än vanligt
smal och gänglig ung man. Hyn var gulblek, näsan
var olyckligtvis utan stil, och pannan något låg.
Tänker man sig nu det svarta, åt sig självt överlämnade
håret i en lång virvel fallande ned över hälften av
vänstra kinden, så framstår icke baron Klas* bild
såsom synnerligen förförisk. Och likväl var han långt
ifrån utan sina behag: en utmärkt väl tecknad mun,
sköna, mörka, allvarliga ögon, som, då han riktigt
såg på någon — men det gjorde han sällan hade ett
fängslande uttryck, vartill får läggas de vitaste händer
och ett utmärkt vackert organ, som, änskönt han
talade lågt, likväl hade en fulltonig, ren och musikalisk
klang.
Med en smula omvårdnad om sin person och sin
klädsel kunde baronen till och med ha varit en
utmärkt framstående ung man, men tyvärr var det just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
