Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om ursäkt, att hon på en stund gick att vila. Hon
kände ett allmänt illamående, och de täta rysningar
som genomforo hennes varelse, bevittnade, att
hennes opasslighet ej var diktad.
»Det är ditt vanliga nervösa lidande, min vän!»
sade översten. »Gå du in i din sängkammare . . .
Virginia gör oss nog det nöjet att servera.»
Luften hade hela dagen varit tung och grå, och
dess otrevlighet var nu ökad genom ett sakta
duggregn. Där låg något sömnigt både utom och inom, och
ehuru man icke ännu på ett par timmar väntade
baron Klas, var det ändå en liten förströelse på kaffet
att stundligen blicka ut genom fönstret.
»Jag skall gå ner och se om hästarna!» sade Richard.
»Jag tror, att Jösse fått en sten i hoven.»
»Och jag tar min lilla lur!» gäspade majoren.
»Mamma liUa», viskade Virginia halvhögt, »jag tror
visst, att gossarna besvära onkel med sitt stoj: får
jag följa dem upp på deras rum? Jag skall nog ställa
så till, att de bli roade?»
Och sålunda försvann den ena efter den andra. Blott
den artiga majorskan satt ännu kvar. Hon stickade
på en spetsmössa, medan hon lyssnade på översten,
som berättade om den glada förhoppning han hade,
att under loppet av hösten få se sin gamle gode vän
general D. med familj.
»Men, min bäste Malkus», sade majorskan med en
viss liten förundran, »huru kan du tänka på att se så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
