Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Henriette såg så blid ut som vårens första lärka.
Hon dukade upp med inlagd gås ocli lax och gick
sedan att hämta överlevorna av en orre.
Doktor Manning, ehuru visst ingen gurmand, hade
likväl stor förkärlek för starka frukostar, och det var
roligt att se huru hans blick uttryckte ett vänligt
välbehag för varje särskild godbit, som hans hustru bar
från handkammaren till bordet.
»Det här är ju galant, kära Henriette!» sade han
förnöjd, och sedan han avfärdat laxen och gåsen såsom
barlast, lade han servetten på bordet, uppvek med
ledigt behag rockuppslagen och tog därefter kniven,
för att, såsom det syntes, med lika mycken iver och
allvar dissekera orren, som han ett par timmar senare
ärnade dissekera en människa. »En skön frukost,
riktigt smaklig... Slå i halvan, mitt barn!»
Den täcka husfrun visade sin man den begärda
artigheten, men yttrade i detsamma utan ett enda
förberedande ord: »Jag hoppas, att du var så mild och
deltagande som möjligt mot den stackars människan?»
»Vad befalls?» utbrast doktorn, vilken det för första
gången lyckades hans hustru att verkligen förvåna.
Han visste nu icke från vad håll vinden blåste, ty
han var fullt övertygad, att ingen mänsklig själ mer
än han själv och sagda examinerade fru kände den
hemlighetsfulla damens vistelse i staden. Dessutom
var frågan så enkel och öppen, att den måste gälla
något bekant föremål.
2 Fideikommisset. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
