Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Den här kuren, menar du väl "— nej, nej, det
kan nog bända; men som ingenting går upp mot
erfarenheten, så var den kanske ändå inte så onyttig.’’
Och Ludvig, som för hvarje dag blef allt mera
kär i sin hustru, upptäckte äfven dagligen hos
henne en mängd nya behag, dem han genom andras
beundrande blickar kom på spåren. Han led
likväl ej af svartsjuka, ty Lavinia gaf icke ens den
aflägsnaste uppmuntran till någon, men han led
grufligt af afund. Alla ville se henne, tala med
henne, rådfråga hennes smak för alla nya nöjen;
och icke nog med att allt detta fjesk räckte till
borta, del blef äfven mer än tillräckligt öfver för de
få timmar hon vistades hemma.
’’Dörrarne få då aldrig stå igen för visiter!”
hette det ett par gånger, med några små
otvetydiga tecken af otålighet.
Vid första tillfället låtsade Lavinia ej höra; men
vid det andra frågade hon, med en af sina mest
farliga blickar: ”Är det din önskan att vi icke
skola ta emot?”
”Om du är liknöjd, är jag det visst, det må
gud veta!” menade ryttmästaren, oändligt förtjust
åt utsigtenatt få tillbringa ett par timmar ensam
med sin hustru.
Men Lavinia, som för närvarande, eller så
länge den beslutade pröfningen varade, icl.e önskade
någonting mindre än att ge Ludvig tillfälle att göra
sin kur, då de voro på tu man hand, svarade helt
okonstladt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
