Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lavinia leg.
"Afskedet från de dina har kostat mycket på dig;
dina tårar ha ännu icke hunnit torka.”
"Det är ju helt naturligt.”
”Mycket naturligt — och kanske önskar du, för
att ostörd kunna öfverlemna dig åt dina minnen,
att bli befriad från allt sällskap? Jag hade
annars” — ryttmästaren kastade härvid en
betydelsefull sidoblick åt kuskbocken — ”ernat påtruga
dig mitt.”
Inseende vigten af att bibehålla det yttre skenet,
tvingade Lavinia sig till ett skratt, som klingade
onaturligt skärande i Ludvigs öron. ”Jag hoppas,
min bäste vän, att du förstår ett litet elakt skämt
och icke beröfvar mig det tilltänkta nöjet? Var så
god och stig upp!”
Ryttmästaren, som i denna stund icke önskade
någonting högre än att kunna fortsätta sin resa åt
annat håll, nödgades, äfven han, att offra på
nödvändighetens altare. Men under det hans hufvud brann
’och svindlade, grep en iskall hand så hårdt om
hans hjerta, atf det förekom honom som dess slag
ovilkorligt stannat.
Aldrig hade Ludvig erfarit en smärta på minsta
sätt liknande den han nu utstod. Vid detta
återseende hade han under fem långa veckor fästat
tusen sköna föreställningar. För det hade han
villigt fördragit längtan, den dödliga ledsnaden
efter henne, som, då hon var borta, rätt lärt
honom känna hvad som saknades i hemmet. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
