Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att plundra det vackra trädet på en ros, höra
följande ord:
”Som jag säger, han låter icke genera sig af
. sitt giftermål, utan fortfar att besöka henne,
under förevändning, gudbevars, att ban går på jagt.”
Med en häftig rörelse upplyfte Lavinia
hufvu-det ocb blickade åt dörren, hvarifrån bon hört
dessa alltför tydliga ord. . . . Intet namn hade
emellertid träffat hennes öra; hon ville tro att hon
bedragit sig: det som blifvit sagdt anginge icke
henne, kunde icke angå henne.
Men efter några hviskningar talade åter samma
röst:
"Ocb att midtför sin hustrus näsa vara så oblyg
att helsa på henne! Marie, det kräket, hade
åtminstone så mycken skam i sig att hon rodnade,
så snart hon fick se honom. Jag satt just så att
jag kunde ha ögonen på alltsammans. Och se’n
var det väl för en hustru den gemenaste skandal
man kan tänka sig, att han på hennes vägnar
offererade sin älskarinna att åka i samma vagn.”
”Ja, jag tillstår,” yttrade en annan röst, ”att
jag mycket beklagar den stackars fru C—sköld.
Hon tycks alls icke drömma om att hon gift sig
med den oblygaste man, som ännu bedragit en
hustru; och så länge han lyckats hålla henne
hemma, som hittills, har hon också ingenting kunnat
få höra, ty madam Brunsberg är minsann så
instruerad att hon, såsom hon alltid sjelf säger, kan
både se och inte se, höra och inte höra. Men nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
