Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf tryckte en hjertlig kyss på sin unga
makas panna, hvarefter han med dröjande blickar
lemnade henne.
Snabb som en liten ljusalf, var Julia på fotterna.
Aldrig hade hon klädt sig så på en gång fort och
prydligt. En halftimma var ännu icke förliden,
då hon slod i matsalen och fann att bordet
verkligen tarfvade en öfverseende blick. Och en gång
i farten med husmoderliga bestyr, gick hon till och
med ut i köket, för att efterhöra om jungfru Beata
noggrannt följt de gifna orderna.
"Åh ja, jag har lagat som jag vet det skall vara,”
svarade jungfrun med en min, som tillkännagaf att
matmodern hade alltför litet alt säga; ”och inte
är det värdt att nådig frun slår här och bränner
upp sig vid kökselden!” — ord som lika gerna
kunde öfversättas med: ”Inte är det värdt att
nådig frun slår här i vägen och hindrar göromålen!”
"Åh nej, jag vet alt jag kan lita på Beata, som
på mig sjelf!” svarade unga frun med all möjlig
värdighet, och steg helt belåten in i salen.
Naturligtvis hörde hon ej huru jungfru Beata
mumlade: ”Vore här ingen säkrare alt lita på, så
skulle väl ingen menniska kunna smaka en matbit.”
Rudolf klappade tre slag på de nygiftas dörr.
Lavinia spralt upp ur den lätta
morgonslummern. Hon låg vänd åt samma sida, på hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
