Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Nåväl, efter du så vill, måste jag tillstå detta.
Likväl finnes det ögonblick, då jag tydligt erfar
att det kunde blifva annorlunda, om du ej sjelf,
goda Lavinia, med en sådan omsorg flydde hvarje
förtroligt närmande. Du är så skön, att ingen
man kan se dig utan beundran; men du vill icke
att denna beundran skall öfvergå till en känsla med
själ."
"Det är sannt, Ludvig; ty huru olycklig skulle
jag ej då blifva!"
"Olycklig?"
"Ja, ja! Men din blick är nu verkligen
långtifrån lugn; du vet ju, jag sade dig att... att ..."
"Du sade mig att du icke mera sörjde din
trolofvade, att han ej mera lefde i ditt hjerta."
"Det är också sannt; men jag förteg ej heller
att kärleken troligen alltid skulle blifva mig
fremmande, och att jag ej förmådde gifva dig mer än
du sjelf erbjöd, nemligen aktning och vänskap."
"Jag vill likväl minnas att det ännu var något
mera som du lofvade mig!"
"Något mera?"
"Ja, något hvarpå jag trodde att vi egentligen
skulle bygga vår husliga lycka, nemligen
förtroende. Har du glömt det?"
"Nej, Ludvig; men det kan ju endast komma
efter hand."
"För min del skulle jag tycka bättre om, i fall
vi genast gjorde början dermed."
"Huru menar du?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
