Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Ludvig, sora för hvarje dag blef allt
mera förälskad i sin hustru, upptäckte dagligen
hos henne en mängd nya behag, dem han
genom andras beundrande blickar kom på spåren.
Han led likväl ej af svartsjuka, ty Lavinia gaf
icke ens den aflägsnaste uppmuntran till någon,
men han led grufligt af afund. Alla ville se
henne, tala med henne, rådfråga hennes smak
för alla nöjen, och icke nog med att allt detta
fjäsk räckte till borta, det blef äfven mer än
tillräckligt öfver för de få timmar hon vistades
hemma.
“Dörrarne få då aldrig stå igen för
visiter!" hette det ett par gånger med några små
otvetydiga tecken af otålighet.
Vid första tillfället låtsade Lavinia ej höra,
men vid det andra frågade hon med en af
sina mest farliga blickar: “Är det din önskan
att vi icke skola ta emot?"
“Om du är liknöjd, är jag det visst, det
må gud veta!“ menade ryttmästaren, oändligt
förtjust åt utsigten att få tillbringa ett par
timmar ensam med sin hustru.
Men Lavinia, som för närvarande, eller så
länge den beslutade pröfningen varade, icke
önskade någonting mindre än att ge Ludvig
tillfälle att göra sin kur, då de voro på tu
man hand, svarade helt okonstladt:
“Nej, då skulle jag narras — jag tycker,
när man en gång kommit hit, så bör man också
vara sällskaplig.**
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
