Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vaken framsnyfta ett namn, som jag likväl icke
vill upprepa, emedan jag ej förmår se dina
kinder höljda af blygselrodnad.“
Julia höll bägge händerna för ansigtei och
gömde det i dynorna.
“O, hvad gör du... fins då intet hopp att
jag bedragit mig? Säg det likväl, säg det af
barmhertighet!“
Han störtade ned bredvid henne, kramade
hännés händer i sina oéh tiggde i
osamman-hängande utbrott om ett ord, ett enda ord af
tröst.
Men Julia fortior att tiga, att dölj* sitt
ansigte. Hon såg likväl genom fingrarfte Rudolfs
gränslösa qval och ... smålog deråt.
Och ändå älskade denna qvinna sin man
så högt som hon kunde älska.
“Nåväl,“ återtog han, “det är en b
anis-lighet, en dröm, en fantasi — o, ja, en fantasi,
som mycket snart skall försvinna. Jag vill
behandla dig som ett sgukt, förvillaclt, men
alltid outsägligt älskadt barn, om hvars
till-frisknande ingen misströstan får uppkomma.
Säg. min Julia, att du med förtroende vill fly
i mina armar, och frestelsen skall icke nådig.
Gtf mig detta hopp, och ännu, ännu skall allt
kuöna bli välj“
“Aek, hvad förmår jag!“ stammade Julia.
“Mycket^ mycket 1 Ännu kan icke kärleken
för din make vara helt och hållbt utbrunnen,
ännu finnas några gnistor qvar... är det ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
