Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dermed kunde vara god tid, åtminstone tills de
blefve ensamma eller händelsen fordrade det.
“Af hvilken beskaffenhet ?“
“Förlåt mig, Ludvig, jag kan icke nu säga
det. Men då du är så ädel att du vill glömma
dessa stunder, så låt oss icke heller mera tala
om dem ,.. Tro mig att jag mycket ångrat
isynnerhet det sätt, hvarpå jag mottog dig, då du
så innerligt vänligt kom att möta mig.“
“Verkligen — du har ångrat dig .. då begär
jag icke mer. Men jag vill återgälda ditt
förtroende med att säga dig det jag aldrig i mitt
lif erfarit en så djup smärta som i den stunden.44
“Men du straffade mig också, då du reste
så der... och utan afsked. Jag blef så
be-dröfvad, då jag om morgonen erfor att du var
borta.“
“Akta dig, Lavinia,“ (han lade sin hand
öfver hennes, som låg mot soffans
gafvelböj-ning) “du vet icke hvad du gör, då du talar
så.. din ton berusar mig.“
Lavinia drog bort handen.
“Du är trött af resan, Ludvig!“ sade hon
med en helt lätt röst. “Vi skola tänka på att
skiljas.”
“Ja, vi skola tänka på att skiljas /“ sade
Ludvig med dämpad häftighet.. “Sof väl!“ Han
bugade sig och gick mot dörren, men vid tröskeln
vände han sig om och frågade hastigt: “Hur
länge få vi behålla våra gäster ?“
“En månad till, ifall du ser dem gerna.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
