Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingentinjg fick gå genoni främmande händer,
“ty,a sade Julia, “när man är mor, skall man
också vara’ det !w Dessutöm kunde man väl
icke gerna se — åtminstone tyckte Rudolf så
och framför allt Julia sjelf — en mera
romantisk tafla, än den då Julia, med sin lilla
halmhatt på sned öfver lockarna (hon hade just
enkom för laridtliga scener beställt sig en
halmhatt), satt der i gröngräset på en pall med
den lilla, för lilla mjölkstäfvan i knäet och
geten framför sig.
Vid dessa små oskyldiga representationer
fick Rudolf på sin del,.. utom de lifliga
applåderna, utfallande än i skratt, än i kyssar, än i
små puts... att hålla fast den ostyriga geten,
och när det då bar sig så att Julia tumlade
öfverända i gräsbädden, bestänkt af nektarn
från mjölkstäfvan, skrek hon högt af glädje:
det var ju så landtligt, så hjertans idylliskt,
att man icke kunde annat än skratta och
glädjas åt allt, ’
Och i åtta runda dagar var Julia förtjust
hvar stund och timma. Ingenting lemnades
heller oförsökt under denna feber.
Ena minuten var hon i koket för att prata
med fru Brunsberg och koka skorpvälling till
Ullen, något som fru Bruriéberg till sin
förtrytelse ’icke fick sig anförtrödt, den’ andra var
hon i mjökkammaren med Lavinia for
ätt.skum-må grädde och sjelf tillaga den utsöktaste
filmjölk åt Rudolf. Än satt hon ffrrståndigt méd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
